Det karaktäristiska blå skalet är ett kärt såväl som frekvent inslag på våra västkuststränder. Men hur väl känner vi egentligen den lilla gynnaren innanför skalet? Följ med ner i plurret.
Händer det att du sitter och petar lite förstrött i din moules frites, i hopp om att stöta på en värdefull pärla? Då lär du dessvärre bli besviken. Blåmusslor tillhör nämligen inte det fåtal musselarter som har förmågan att bilda pärlor. Däremot besitter dessa små miljöhjältar andra egenskaper, som är minst lika imponerande.
Inte sällan har Mytilus edulis, eller blåmusslan som vi vanligtvis kallar den, porträtterats som en blyg och tillbakadragen liten varelse, som sluter sig direkt när någon kommer nära. Och visst, den håller låg profil. Men den ligger sannerligen inte på latsidan.
I det vilda sitter blåmusslorna ofta som stora kluster på stenar, klippbottnar och andra hårda underlag. För att fästa vid underlaget använder de sig av sina egentillverkade tunna fibrer, så kallade byssustrådar. I dessa kan de hänga och dingla, utan att dras med ut till havs. Ibland kan de dock på egen hand släppa taget och låta sig transporteras till en ny plats. Till skillnad från ostron är blåmusslorna nämligen inte bundna till en och samma plats hela livet.
Exakt hur gamla blåmusslor kan bli är okänt. Genom att studera de årsringarna som bildas i skalet kan man uppskatta deras ålder och man vet att de åtminstone kan uppnå en ålder av 20 år. Skönt då att de kan byta plats ibland. Dessvärre blir blåmusslor sällan så gamla. De har ett flertal fiender. Innan de har hunnit uppnå en längd av omkring fem centimeter blir de därför ofta mås-, säl-, fisk- eller krabbmat.
Nästan alla musslor livnär sig på att filtrera plankton från vattnet och blåmusslan är inget undantag. Den har två öppningar i skalkanten. En större, som fungerar som insugningsrör, och en mindre där den sprutar ut det filtrerade vattnet. I våra övergödda kustvatten fungerar den således som ett livs levande litet reningsverk. Faktum är att en 6-7 cm lång blåmussla kan filtrera upp till fyra liter vatten på en timme.
En annan praktisk egenskap hos blåmusslorna är att de även lämpar sig utmärkt för kommersiell odling. Musselnäten du köper med från fiskdisken är ett resultat av denna form av vattenbruk. Anläggningarna kan se lite olika ut, men ofta odlas musslorna på långa rep, som bojas upp med plasttunnor och förankras i botten. Med rätt förutsättningar kommer mussellarven av sig själv och fäster på repet. Sedan sitter den där och växer till sig. För att säkerställa musslornas kvalitet tar musselodlaren regelbundet prover på vattnet. Efter cirka 18 månader har musslorna vuxit sig tillräckligt stora för att kunna skördas.
Här på västkusten odlas musslor till livsmedelsindustrin. Det kalla och salta vattnet gör att musslorna blir både stora och snabbväxande. En västkustmussla blir i snitt åtta centimeter lång och lämpar sig därför utmärkt som människoföda.
Trots att antalet musselodlingar har ökat i Sverige de senaste åren väntar blåmusslan fortfarande på det stora genombrottet som livsmedel här hos oss. Visst, vi är ett gäng som insett dess storhet, men inte om man jämför med de stora musselnationerna Frankrike, Belgien och Japan. Där är blåmusslan ett betydligt vanligare inslag på middagsbordet.
Vad är det då som gör den lille gynnaren så bra som mat? Jo, blåmusslor är både fettsnåla och innehåller massvis av näring och mineraler, som järn, jod och selen. De är en mycket god källa till vitamin B12 och har en hög halt av högvärdigt protein. De är prisvärda, enkla att tillaga och går att variera på mängder av olika sätt. Inte minst är de klimatsmarta och kan räknas som en av våra mest hållbara råvaror.
Den må som sagt vara oförmögen att bilda pärlor, men nog är den mångsidiga lilla blåmusslan en pärla i sig själv!
Så handskas du med musslor
Det är viktigt att färska musslor fortfarande lever vid tillagning. Skalen ska alltid vara slutna. Knacka lätt på de musslor som är öppna – sluter de sig är de ok att använda, annars ska de slängas. Musslor med trasigt skal ska också slängas.
Efter rensningen ska musslorna sköljas, skrubbas rena och ”skäggas” från alger och trådar. Musslor ska inte kokas för länge, då går den goda smaken och konsistensen förlorad. Sex minuter under lock brukar vara lagom. När musslorna är kokta ska skalen vara öppna. De som fortfarande är stängda ska slängas.
Musslor kräver inte mycket smaksättning. Lök, vitlök, persilja, vitt vin och chili är säkra kort. Servera musslorna som de är, med pasta, pommes och aioli eller i en soppa. Musslor i sina skal kan med fördel ätas med ett tomt skal som en praktisk ”knipare”.
