Morgonen är fortfarande kylig, men vi har ändå slagit upp dörrarna till vår van för att kunna se solen leta sig upp mellan träden. Det är många år sedan jag förälskade mig i att leva vanlife och att vakna i vårt rullande hem mitt i Bohusläns vackra natur. Det är helt enkelt fantastiskt.
– Ställ dig så att du inte är i vägen eller stör.
– Respektera skyltar med “camping förbjuden”, även hemmagjorda.
– Lämna alltid platsen finare än när du kom.
– Fricamping att du parkerar och sover i din van. Lämna nivåklossar, markis och bord inne.
Allt som oftast reser jag runt i vanen “Doris” tillsammans med min man Carl. Vår gemensamma vanliferesa startade för drygt tolv år sedan, men vi är långt ifrån ensamma om kärleken till den här livsstilen. Intresset för att bygga om någon form av skåpbil till en mer eller mindre enkel husbil, har växt enormt de senaste åren. Vi märker det både på antalet vans vi möter på vägarna och på det aldrig sinande intresset för att gå med i vårt community “Vanlife Sverige”. I januari 2017 startade vi Facebookgruppen med samma namn, med förhoppningen att samla ett par hundra likasinnade. I skrivandets stund är vi över 22 000 medlemmar. Här samlas människor i alla åldrar, med olika bakgrund och anledningar till varför de är sugna på att leva vanlife.
Det är enkelt att hitta fröet till mitt intresse i den handikappbuss som mina föräldrar byggt om till en husbil redan innan jag föddes. Långt innan begreppet “vanlife” myntades på andra sidan Atlanten. I den spenderade jag alla min barndoms somrar med mina tre äldre syskon och vår schäfer Fanny. Jag minns den söta doften av röd saft. Den lika delar obehagliga som förväntansfulla känslan av att ta på mig min fuktiga baddräkt, som aldrig riktigt fick tid att torka eftersom dagarna var fyllda av det bästa jag visste – nämligen bad. Och så minns jag första gången jag kom till västkusten och såg en livs levande manet. Givetvis är alla minnen insvepta i ett rosa skimmer.
När jag nu är tillbaka på västkusten i vuxen ålder, lyckas vi pricka in några riktigt soliga och varma dagar i juni. Den salta vinden bjuder på välkommen svalka och doften framkallar minnen från barndomen. För oss handlar vanlife väldigt mycket om att komma ut i naturen och vandra, surfa, bouldra, cykla eller bara läsa en bok. Eftersom vi får plats med allt från surfbrädor till vandringsgrejer kan vi bestämma aktivitet utifrån väder, vind och var vi hamnar.
Idag har vi packat ner snorkel, cyklop och en kaffetermos i ryggsäcken, för nästa stopp är Kosterhavets Nationalpark. Vi har ett långsamt pågående projekt som går ut på att besöka alla Sveriges 30 nationalparker – det här blir nummer 17 i ordningen och den första som vi inte kan ta oss till med vanen. Doris får vackert stå kvar på fastlandet medan vi hoppar på båten i Strömstad. Drygt en timme senare kränger vi på oss våtdräkterna samtidigt som vi diskuterar sannolikheten att vi kommer få se en sjöstjärna eller en sjöhäst.
I samma stund som Vanlife Sverige-communityt föddes online började medlemmarna också anordna träffar och mötas upp “på riktigt”. Det finaste med den gemenskap som bildats ur kärleken till den här livsstilen, är att folk som antagligen aldrig skulle ha pratat med varandra i ett annat sammanhang, nu kan finna varandra. Det är få saker som är så bra mot fördomar, som att sitta och prata tillsammans runt en lägereld under stjärnorna. Där betyder inte titlar, meriter och postkoder någonting. Samtalen glider förvånansvärt fort in på djupare ämnen. Vi har träffat några av våra närmaste vänner på det sättet och vi vet också att kärlek har uppstått på sina håll.
För att låta fler ta del av dessa samtal och ge möjlighet för medlemmar att berätta sina historier, startade vi podcasten Vanlife Sverige drygt ett år efter communityt. Fem år och 160 avsnitt senare finns det fortfarande spännande människor att intervjua och nya aspekter av vanlife att ta upp i podden. Sist ut är en serie avsnitt där vi mer praktiskt går igenom de vanligaste frågorna kring att bygga sin egen van. Från isolering och eldragning, till förvaring och smarta layouter.
Det är när kvällen börjar närma sig och det är dags att hitta någonstans att ställa sig för natten, som den enda nackdelen med att vanlifea i Bohuslän gör sig påmind. En del av den frihet som lockar många med vanlife, är nämligen möjligheten att fricampa. Kort sagt innebär fricamping att du parkerar och sover i din van, på en plats som inte är iordningställd för camping. Det kan vara på en parkering, vid sidan av en skogsväg eller på en avskild badplats.
I stora delar av landet fungerar det bra året om, bara du väljer din plats med omsorg och visar respekt för naturen och de som bor i närheten. På andra platser fungerar det toppen de nio månaderna om året då det inte är sommarlov och industrisemester. Men i Bohuslän är det tyvärr svårt och många gånger förbjudet att fricampa året om, speciellt om du vill vara i närheten av havet. Hit kommer tusentals turister varje år och tillsammans med de människor som bor här, är det inte underligt att det blir trångt. Som tur var finns det en del alternativ, både i form av klassiska campingplatser med allt från restaurang till tvättstuga och underhållning till ställplatser som är avsedda för husbilar, men som oftast har mindre bekvämligheter och ibland inte är mycket mer än just en parkering. Den här gången har vi tur och kan stå på uppfarten till våra vänners hus i Strömstad. Det är inte naturnära men däremot får vi hänga med våra vänner och deras barn, utan att känna att vi tränger oss på eller är till besvär eftersom vi bor i bilen. Ytterligare en fantastisk fördel med vanlife!
